Det är lätt att man tänker på hur det va i början och jämför då med nu. Det är värdefullt att komma ihåg att det ni har med er in i relationen uppmärksammas inte på en gång utan när "smekmånaden" har lagt sig smyger våra sårbarheter fram. Plötsligt är din partner inte alls som i början och istället för att lära känna varandra på nytt kanske besvikelsen blir så stor att vid detta läge kämpar man med sina känslor och börjar undra om det är någon ide att vara kvar. 

Några frågor att se över

Behöver ni förbättra er kommunikation?

Har ni beteenden som krockar med varandra som triggers och sårbarheter?

Har någon av er börjat fråga er själva om detta är rätt relation att fortsätta investera i?  

Har ni bonusbarn där deras mamma eller pappa gör er relation ansträngd?

Vad kan jag göra för er?

Jag kommer kunna se och medvetandegöra det ni är omedvetna om. Jag kommer att kunna ge er en ny infallsvinkel och ett annat perspektiv på era nuvarande föreställningar om varandra. Framförallt radera bort den föreställning som försätter er i offerroll gentemot varandra.

Jag kommer sätta ord på det som ni själva har svårt att uttrycka till varandra. Ni kommer att få göra övningar under sessionen och ta med er uppgifter som skapar förändring  tills vi ses vid nästa tillfälle.

Reflektioner

Många hamnar i en maktkamp och fokuserar på vem som gjorde rätt och fel. Vi vill  helst vara den ultimata partnern i den andres ögon. När vi inte upplever att vi är det, börjar det "inre barnet" inom oss känna sig otillräcklig. Om ditt vuxna "jag" inte bemöter den känslan och försäkrar det lilla barnet att han/hon är mer än tillräcklig så kommer de "yttre barnet" (som påminner om en tonåring) ta över. Det kan yttra sig genom att du agerar ut med olika försvar eller strategier som t.ex. "fuck you" mentalitet som slutar med självsabotage, än att  möta varandra vuxet. När "tonåringen" inom dig utagerar, väcker den oftast tonåringen i din partner och relationen faller på två tonåringar som försöker ha en relation i en vuxenvärld